För 3 eller 4 år sedan blev jag avkastad av en häst då jag fick hjärnskakning. Efter detta fick jag inte sitta upp på en häst förrns hjärnskakningen gick bort. Under denna tid växte en häst rädsla i mig och jag blev bara mer och mer rädd för att rida eller hantera hästar. När hjärnskakningen var borta var jag tvungen att hjälpa till på gården med hästarna som bodde här så hanterings rädslan försvann snabbt... men ridningen satt i. Under denna tid skulle jag rida in min ponny Puzzel men jag var för rädd för att rida så jag var på väg att förstöra honom på sättet jag red och drog i tyglarna för att ha en säker lina att hålla mig kvar på. Puzzel kastade nästan aldrig av mig, men de gånger han gjorde det var för att jag drog så mycket i tyglarna att han fick ont. Jag red aldrig mer sedan dess och rädslan blev såklart större och större. Men sen försökte jag över vinna den och frågade min äldsta syster om hjälp. Hon kastade då upp mig utan träns eller sadel på sin häst och bad mig rida runt i korallen... detta gjorde dock mig ännu räddare så jag slutade helt och hållet med ridningen. Innan julen 2013 så ville jag börja ridskola då jag beslutat mig för att hästar är mitt liv och jag vill inte mista det. Tyvärr blev detta aldrig av då ingen i min familj ville rida med mig och hjälpa mig på traven.
I början av sommaren flyttade min tvilling syster hem och beslöt sig att köpa sin egen häst. Vi kollade runt på Hastnet varje dag och åkte runt och provred hästar. Jag fick oxå pröva att rida men jag red inte snabbare än kort trav och det var nog MAX 3 varv i trav jag red. Innan allt detta hade jag redan tränat bort rädslan för häst ryggen på en inackorderings ponny som heter Figge. Han är dock bara en shettis men uber gullig och rar. Han hjälpte mig på alla olika sätt, kasta av mig, trava, hoppa ja allt! Och detta var utan sadel. Dock är han inte så stor men det hjälpte. Slutligen hittade Yazzmine sin häst och köpte honom, den store kamelen Einar! Einar är dock bara 5 år och inte så utbildad men ibland får man ta tjuren i hornen och möta rädslan i vitögat! Och det gjorde jag igår... Jag har inte galopperat ett enda steg sedan olyckan. När Yazz frågade mig om jag skulle galoppera eller vågade det sa jag "jag vet inte men man får pröva". Jag var så rädd. Jag kände gråten i halsen men svalde den snabbt. Innan jag galopperade så värmde jag upp mig själv både fysiskt och psykiskt. Dock kom rädslan tillbaka då jag fick suset i öronen när jag travade... Jag stannade hästen och skrittade runt i stället. Jag slöt ögonen och drog tillbaka minnena från olyckan " Den skenande hästen, tappad stigbygel, vindens sus i öronen, el staketet, sedan svart. Vakna upp av röster, tankarna flyger "vart är hästen" går uppåt mot stallet, ser hästen, bli nekad att sitta upp och hänvisad till huset, lägga sig på soffan, vakna upp i husvagnen man bodde i under sommaren." Allt detta for genom mitt huvud och jag såg allt i rörande blandade bilder. Sedan öppnade jag ögonen, i mitt huvud var det redan bestämt "Jag ska möta min rädsla", min syster klev in i mitten av rund korallen och visade de grunder jag glömt. Nu var det dags! 1 varv trav och sedan fatta galopp. Hjärtat bultade som en slående hammare, pulsen var på topp och mina tankar var "vinn över rädslan". När markeringen kom för att fatta galopp gick mitt hjärta fortare och slog så hårt att det gjorde ont, gråten var på väg. Alla tankar i huvudet försvann och det enda jag tänkte var "jag kommer aldrig klara det". Jag fattar i alla fall galopp och när hästen tar sina första galopp språng stannade allt. Mitt hjärta stannade, pulsen stannade, tankarna stannade och allt, exakt allt, all rädsla alla tankar allt bara flöt av från mig som ett vattenfall. Jag gjorde det... jag över vann min rädsla. Nu var det bara att galoppera några varv och sedan byta varv. Idag när jag red fanns ingen rädsla kvar. Jag travade runt utan att ens tänka på att bli avkastad. Allt kändes så underbart. Allt kändes som en dröm och som om jag var född att leva på häst ryggen.
1 Comment
8/12/2014 09:12:41 pm
Förstår precis hur du känner. Eller kände dig. Själv var jag med om en olycka i Februari när jag var på en hopptävling. Det var väldigt hög musik och hästen jag hade är väldigt rädd för höga ljud. Så när hon börjar att skena börjar publiken att gapa o flämta. Då var det som om någon satte en nål i rumpan och hon sänkte rumpan, höjde huvudet och bara sprang. Så jag tappade båda stigbyglarna och i en säng ramlade jag av och bröt axeln. Ialf så har jag själv börjat att över vinna min rädsla men jag vill helst inte rida på någon annan häst än Latte som jag hade på ett ridläger i sommar. Men jag är glad att du har övervunnit din rädsla för jag vet hur det är! ;)
Reply
Leave a Reply. |
About meHello my dear followers! My name is LilleJah and I'm a well known online gamer. I usually play MMORPG games but sometimes I play other games such as League of Legends or Howrse. My screen name is usually LilleJah although In some games I'm known differently as; Zony, Shimo, Qenza or April Skystorm! Some of my favourite games are Starstable, TERA, minecraft and Alicia Online!
for more information about me follow the link to the site About me. LinksOther Blogs
Different PandasFollow me on:Chat with me here:
Competitions/ TävlingarNo event up
Sprickor SSOMåndag: 3st
Mellan FGbron och SGB, nedanför observatoriet, galoppbanan. Tisdag: 3st Doyles kyrka, FG, VD Onsdag: 3st VG, Jasper, NH(nimlers högland) Torsdag: 4st SÅ (Skugg åsarna), GBS, GÅD stallet, FSÅ (fågel skrämma åsen) Fredag: 4st Slottet, Cirkusen, VG, FSÅ(fågel skrämma åsen) Lördag: 5st VDS, 2 vid FG, HW(hollow woods), Jasper Söndag: 4st Bredvid Äppel lunden, Doyles kyrka, Spejmästaren, Linbanan Fiske SSOGÅD
Måndag: Gädda. Bakom labyrinten mitt emot Fiske byn. Tisdag: Vid championatet Onsdag: Innan man kommer in till Fiske byn sväng höger. Torsdag: Bryggan längst bort vid GBS. Fredag: Vänstra långbryggan vid Mr.k.trout Lördag: Bredvid smugglar grottan Söndag: Lång bryggan Archives
December 2016
|